Logo de la plateforme dolceta

Tjänster (energi, transporter, telekommunikation...)

Du är här:  Introduktion

Avreglering

Den 1 juli 1990 fick svenska konsumenter lära sig ett nytt ord: avreglering. Då avreglerades taximarknaden, som sedan följdes av el, tele, flyg, skolor, vård och omsorg. Valfriheten ökade, men nya konsumentproblem uppstod. Samma utveckling har skett de senaste tjugo åren i alla europeiska länder.

Avregleringen berodde bland annat på ökande kostnader inom den offentliga sektorn och det kommande EU-inträdet. EU vill ju att unionen ska bli en stor gemensam marknad, och då ska det inte finnas sektorer som finansieras till stor del av staterna. Valfrihet och konkurrens skulle leda till lägre priser för konsumenterna, men så blev inte alltid fallet.

Avregleringen av taxi ledde till att utbudet av taxibilar på attraktiva platser som flygplatser, tågstationer och färjeterminaler ökade, men minskade till exempel i städernas centrum. Ibland blev det till och med bråk om vilken bil och vilket bolag som hade rätt till vilken kund. Och mindre seriösa taxibolag utnyttjade förvirringen kring prissättningen och tog orimligt betalt för körningar från till exempel flygplatser in till städer.

Efter några år fick man införa nya regler för taxitillstånd och 1999 kom Vägverket med regler för taxijämförpriser, som varje bil måste ha uppsatta på sidorutan.

Många konsumenter tycker fortfarande att det är jobbigt att jämföra priser till exempel mellan olika el- och telebolag. Trots flera webbplatser som jämför priser, Telepriskollen, Pricerunner och Elpriskollen är det fortfarande svårt att hitta det mest fördelaktiga priset.

Antalet bolag har ökat kraftigt, och i och med Sveriges EU-inträde är marknaden också öppen för aktörer från de andra EU-länderna. Mellan 1987 och 2002 fick Sverige 271 nya telebolag och 100 nya elbolag – från att tidigare ha haft Vattenfall och Televerket att välja på. Konkurrensen medförde att produktiviteten ökade, men sysselsättningen minskade (utom inom taxinäringen) och priserna höjdes faktiskt överallt – utom på teletjänster. Detta konstaterades i den statliga utredningen Liberalisering, regler och marknader, som kom 2005.

Även skola, vård och omsorg har börjat avregleras. Allt fler privata aktörer finns nu inom hemtjänst, äldreomsorg och i form av friskolor. Sverige har dock fortfarande cirka 30 procent av arbetskraften anställd i offentlig sektor, mot cirka 10 procent i Tyskland.

Inom EU finns det regler mot att ge för mycket statligt stöd till företag, eftersom detta kan snedvrida konkurrensen. Men i vissa fall, när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, kan det vara nödvändigt med statligt stöd för att ett företag ska kunna fullfölja de skyldigheter som finns att tillhandahålla vissa tjänster. Alla konsumenter ska ju ha tillgång till el, vatten, skola, transporter med mera. EU-kommissionen beslutade därför 2005 att statligt stöd ”utan särskild förhandsanmälan” får ges just till verksamhet som gäller allmännyttiga tjänster.

PDF - 81.7 kb
EU-komm om stöd t tjänster

Här kan du läsa det officiella EU-dokumentet om vilka regler som gäller. Under 2009 ska stödformerna utvärderas.

 
Report a problem
Having a problem with Dolceta.eu? Let us know

* required fields