Vad är "samhällsomfattande tjänster"?

Monopolmarknader kan verka säkra, men innebär också att det saknas priskonkurrens. Detta kan leda till att konsumenterna får betala höga priser. EU-kommissionen ser därför positivt på avreglering, men vill också att minimikrav fastställs för vissa tjänster.

EU-kommissionen enades redan 1996 om samarbete kring det man kallade ”tjänster i allmänhetens intresse”, som el, tele, vatten med flera. Europaparlamentet utfärdade en resolution om tjänsterna två år senare. Då var det inte många av tjänstemarknaderna som var avreglerade i EU:s medlemsstater, men mycket hände under de följande tio åren. Redan 2001 var det dags för ett nytt meddelande från kommissionen. Förutom tjänster i allmänhetens intresse, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och offentliga tjänster införde EU-kommissionen då också en definition på ”samhällsomfattande tjänster” (universal services). EU enades om att det fanns vissa tjänster, till exempel teletjänster, som måste omfattas av formella krav. Dessa krav innebar att samhället måste se till att alla konsumenter skall ha tillgång till tjänsterna, också under övergången från monopol till öppen konkurrens. Det får alltså inte bli ett avbrott i en ”samhällsomfattande tjänst”. Kommissionen tog just telekommarknaden som exempel och konstaterade att ”Samhällsomfattande tjänster på en öppen telekommunikationsmarknad innebär att minimikrav är fastställda om vilka tjänster som måste erbjudas och kvaliteten på dem”. Kommissionen konstaterade också att alla konsumenter ska ha tillgång till dessa tjänster till ett överkomligt pris. Exempel på detta är de överenskommelser som gjorts i EU om priser på så kallad ”routing” på mobilsamtal. Konsumenterna ska inte behöva betala extra höga samtalsavgifter bara för att de passerar en landgräns. (Läs mer i avsnittet om mobiltelefoni.)

EU-kommissionen har också definierat vad man menar med social services. Det kan du läsa mer om i denna pdf, som tyvärr inte finns översatt till svenska.