
I ett försäkringsavtal med ett försäkringsbolag regleras hur ersättningen blir om något händer med försäkringstagaren själv, hans eller hennes anhöriga, fastigheter, bilar och annan egendom. Försäkring är ett sätt att hantera risk. För en mer detaljerad diskussion om risk: se faktabladet Risk.
En mycket viktig del i försäkringsavtalet är beskrivningen av vad avtalet täcker och vad det inte täcker. Den texten kan vara krånglig, men inte desto mindre viktig att sätta sig in i för att veta när man kan få ersättning. Allra viktigast att försäkra när det gäller egendom är sådant som sällan inträffar, men som innebär höga kostnader för den enskilde att ersätta. Ett hus kan brinna upp eller en bil bli stulen och aldrig återfunnen. Avgiften, försäkringspremien, för sådana försäkringar är ganska låg jämfört med den ersättning du kan få ut.
I det motsatta fallet, alltså skador med små ekonomiska konsekvenser som inträffar ofta, blir premien ganska hög i förhållande till den ersättning du kan få. För att begränsa premien, men ändå täcka de stora riskerna, har många försäkringar en så kallad självrisk. Med självrisk avses att försäkringstagaren själv står för kostnaden för en skada upp till en viss nivå medan försäkringsbolaget svarar för kostnaden över den nivån. En självrisk minskar försäkringsbolagets administrativa kostnader och ger försäkringstagaren ekonomiskt motiv att förebygga olyckshändelser.
Alla som bor i Sverige är redan försäkrade mot vissa risker genom politiska beslut. Ett exempel är sjukvården som är helt finansierad av skattemedel, med undantag av en mindre självrisk, så kallade egenavgifter. Den allmänna sjukförsäkringen täcker den största delen av ett inkomstbortfall för den som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall. Arbetsskador täcks av en särskild försäkring.
Föräldraförsäkringen är ett annat exempel på allmän försäkring. Den ersätter på motsvarande sätt en stor del av inkomstbortfallet för den som är hemma med ett nyfött eller sjukt barn. Ett tredje exempel är den allmänna pensionen, som träder in när man på grund av ålder inte längre förvärvsarbetar, vanligen vid fyllda 65 år. Försäkringskassans webbplats ger information om de ganska komplicerade regelsystemen.
Den allmänna sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och den allmänna pensionen är generella socialförsäkringar som omfattar alla. Den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen är däremot en frivillig försäkring, som förutsätter medlemskap i en arbetslöshetskassa. Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen har mer information om detta.
Utöver de allmänna försäkringarna omfattas den som är anställd på en arbetsplats med kollektivavtal av kollektivavtalsförsäkringar som bland annat ger kompletterande sjuklön och avtalspension utöver den allmänna försäkringen. Fackföreningsmedlemmar erbjuds ofta också gruppförsäkringar. Vanliga sådana är olycksfalls- och livförsäkringar, men i vissa fall erbjuds också andra gruppförsäkringar som exempelvis hemförsäkringar. Ibland gäller gruppförsäkringarna alla medlemmar, ibland gäller de bara dem som ansluter sig och betalar premie.
Det är inte bara på arbetsplatsen som det erbjuds gruppförsäkringar. Kommuner tecknar exempelvis olycksfallsförsäkringar för alla skolelever. Villkoren varierar och det kan vara klokt att sätta sig in i vad som gäller i den egna kommunen. Många föreningar tecknar olycksfalls- och ansvarsförsäkringar, som gäller under föreningsaktiviteter. Det är också vanligt att föreningar erbjuder möjligheten att ansluta sig till exempelvis en billig gruppolycksfallsförsäkring som medlemsförmån.
Fördelen med en gruppförsäkring är att premien blir lägre än vid en individuell försäkring, bland annat därför att försäkringsbolagens administrativa kostnader minskar. Nackdelen är att gruppförsäkringen har standardiserade regler och därför inte alltid ger varje enskild just det försäkringsskydd som denne behöver.
Socialförsäkringar, avtalsförsäkringar och gruppförsäkringar täcker många risker, men inte alla. Därför behöver alla människor se över sitt försäkringsskydd för att se vad som behöver kompletteras med privata försäkringar.
Alla hushåll behöver framförallt en hemförsäkring. En sådan täcker inte bara kostnader för skador på bostaden, exempelvis på grund av brand, stöld och annan förlust av egendom. Möjligen ännu viktigare är att hemförsäkringen också innehåller en ansvarsförsäkring, som ersätter åtminstone en del av skadestånd och annan betalning för skador som försäkringstagaren är ansvarig för. Även en reseförsäkring brukar ingå i hemförsäkringen, liksom rättsskydd som kan träda i kraft om du hamnar i en tvist som gäller ditt privatliv och du behöver anlita advokat eller jurist. En hemförsäkring kan vanligen skräddarsys efter ditt behov genom att du betalar olika tilläggsförsäkringar om du exempelvis har värdefull konst, dyra möbler eller exklusiv fritidsutrustning. Läs mer om hemförsäkringen och dessa olika delar hos Konsumenternas Försäkringsbyrå.
Barn och ungdomar, som ännu inte gått ut i arbetslivet, har ett dåligt ekonomiskt skydd om de drabbas av olycksfall eller kronisk sjukdom. Föräldrar behöver därför teckna en särskild sjuk- och olycksfallsförsäkring för varje barn.
Den som äger ett hus måste försäkra det. Att huset är fullt försäkrat är ett villkor som bankerna ställer för att ge lån till fastighetsköpet. Bilägaren har skyldighet att teckna en trafikförsäkring, som täcker kostnader för olyckor som bilens förare är vållande till. Genom en tilläggsförsäkring, kallad helförsäkring, är också skador på den egna bilen försäkrade.
Du kan också försäkra ditt husdjur. Hundar, katter, hästar, smådjur, fåglar - ja praktiskt taget alla djur kan försäkras mot sjukdomar och skador. Har du en djurförsäkring kan du få ersättning för exempelvis veterinärkostnader om ditt djur råkar ut för en olycka.
Försäkringssystemet är ganska komplext. Socialförsäkringar, avtalsförsäkringar, gruppförsäkringar och privata försäkringar överlappar lätt varandra. Men det finns också skillnader mellan personförsäkring, exempelvis olycksfallsförsäkring, och sakförsäkringar, exempelvis hem- och bilförsäkring. Sakförsäkring ger aldrig ersättning för mer än vad skadan kostar att reparera. Den som exempelvis har två hemförsäkringar, en kollektivavtalad och en privat får inte dubbel ersättning, trots dubbel premie. Därför är det viktigt att hålla reda på sina försäkringar, så att det varken finns något som är oförsäkrat eller något som är dubbelförsäkrat.
Med personförsäkringar är det annorlunda. Det går således att ha flera olycksfallsförsäkringar och få full ersättning från samtliga om olyckan är framme, dock inte för direkta utgifter för exempelvis tandvård. Försäkringar som det går att klara sig utan är de som vissa affärskedjor, särskilt i elektronikhandeln, erbjuder sina kunder. Det är onödigt att betala för en produktförsäkring som i stort sett bara gäller sådant som ändå täcks av den lagstadgade reklamationsrätten i konsumentköplagen eller av hemförsäkringen. Detsamma gäller vissa reseförsäkringar som resebyråer säljer. De dubblerar oftast bara hemförsäkringens reseskydd och blir en onödig utgift.
Allt kan inte försäkras. Det finns risker som är så stora att inget försäkringsbolag är berett att täcka dem. Det gäller krigshandlingar, men också sådant som stora katastrofer. Sådana undantag har i stort sett inte åberopats i dagens Sverige. Däremot kan hända att den som vistas i utländska oroshärdar inte omfattas av skyddet i reseförsäkringen. En lista på vilka dessa regioner är finns alltid uppdaterad på regeringens webbplats.
Vissa andra risker undantas ibland i försäkringsvillkoren för att hålla premien nere eller därför att försäkringsbolaget anser att sådana risker går att undvika genom att vara försiktig. Sålunda kan inbrottsersättningen bli kraftigt sänkt om du underlättat för tjuven genom att glömma att låsa ytterdörren. Innan man bestämmer sig för att teckna en försäkring är det därför viktigt att läsa igenom försäkringsvillkoren, även det finstilta, för att ta reda på dels om försäkringen verkligen täcker det du vill att den ska täcka, dels vilka krav som ställs på dig som försäkringstagare när det gäller att förebygga försäkringsfall. (Alltid låsa dörren, alltid låsa din bil och cykel och så vidare.)
Det är viktigt att aldrig resa utomlands utan en reseförsäkring. Ett ambulansflyg från Asien kan kosta en miljon, akutvård i USA 40 000 kronor per dag. Reseförsäkringen täcker kostnaden för detta. Utan försäkring får man betala med egna pengar. Att svenska staten genom sina ambassader i olika länder skulle ge ekonomisk hjälp till svenskar som råkat illa ut utomlands är en vanlig missuppfattning. Sådan hjälp ger staten inte.
De flesta hemförsäkringar har ett reseskydd upp till 45 dagar i hela världen. Det ger rätt till ersättning för den som till exempel blir sjuk eller råkar ut för olycksfall, blir misshandlad eller bestulen. Vid längre utlandsvistelse än 45 dagar behövs en separat reseförsäkring.
Medborgare i EU omfattas av ett annat EU-lands sjukvård på samma villkor som landets egna medborgare. En förutsättning är att kunna visa upp sitt europeiska sjukförsäkringskort, som kostnadsfritt beställs hos Försäkringskassan. Motsvarande villkor gäller också i de så kallade EEA-länderna (Norge, Island och Liechtenstein) samt i Schweiz. Sverige har också avtal om subventionerad sjukvård med vissa andra länder. Försäkringskassan har information om detta. Trots dessa avtal behövs ändå en reseförsäkring för att exempelvis bekosta hemtransport på grund av sjukdom, olycksfall eller misshandel.
Den som tar emot oförsäkrade utländska besökare, som inte har rätt till fri sjukvård i Sverige, kan teckna en så kallad omvänd reseförsäkring. Den gäller under besökarens vistelse här i landet. Mer information om försäkringar vid utlandsresa finns hos Konsumenternas Försäkringsbyrå.
Ibland har försäkringsbolaget och försäkringstagaren olika uppfattning om försäkringen ska ersätta en skada eller ej och hur stor ersättningen bör vara. Det är inte alls säkert att försäkringsbolaget har rätt. Därför kan det löna sig att klaga.
Först bör den klagande vända sig till sitt försäkringsbolag. Det kan hända att något lätt uppklarat missförstånd kan ha uppstått. Nästa steg är att antingen vända sig till någon av försäkringsbranschens olika nämnder för att lösa försäkringstvister eller också lämna en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som har en särskild avdelning för försäkringstvister. Mer om vad försäkringstagaren bör göra vid en tvist med försäkringsbolaget finns här. Råd och tips om att klaga finns också i faktabladet Hur du klagar.
Ladda ner faktabladet om Försäkringar som pdf här.